Kalle – rakt över disk
Det är en tuff uppgift att beskriva Kalle Sändare för den som inte hört honom.
Det är nästan lika tufft att förstå honom själv.
Men alla som har hans plattor vet att de skrattat – och att de aldrig kommer att sluta.
Här är en kort påminnelse om hur roligt livet varit sen 1965.

På de första plattorna och långt in på 70-talet finns det i Kalle Sändares samtal en underton av hövlighet. Den går delvis att koppla till telefonen som medium, hur man såg på telefonsamtal på den tiden.

Ta ett tidigt exempel. I Batterist sökes till dans- och poporkester från 1965 lyckas Kalle Sändare nästan skrämma slag på kvinnan han talar med genom att säga att det hela rör sig om ett rikssamtal. Idag finns inte det begreppet kvar och mycket av den gamla respekten för samtal på telefon med främmande människor har försvunnit. Kan man överhuvudtaget skrämma folk i telefon idag?

Absurd fonetik

Det är också på de första skivorna som Kalle Sändare firar triumfer med sina klassiska ordvrängningar. Kulmen nås redan på Lejonklösa (1968) där till exempel samtalet med Alice Timander ideligen stannar upp på grund av hans absurda fonetik.

Ordvrängningarna, lallens främsta kännetecken, återfinns även med lyckade exempel på Kalle Sändares julbestyr (1973) och på Väggen é klar (1975). Uttryck som flifflam, brattsipp, ebran på granen, esparesaplattor – raden av udda ord går att förlänga till leda.

Efter Väggen é klar blir ordvrängningarna mindre vanliga, även om de alltid finns med som krokben när Kalle Sändare var i farten.

Det faktum att Kalle tidigt blev känd tvingade honom delvis att ändra taktik och målgrupp. De fyra första plattorna innehåller i huvudsak samtal med göteborgare och folk från Västkusten.

Men från och med Talmannen (1975) och Trollkarlen El Zou-Zous öden & äventyr (1977) vidgas geografin och personer från skilda delar av Sverige faller offer för hans humor. Det var ett avsiktligt drag från producenten Rune Öfwerman som var orolig för att man skulle bli igenkänd om man uppehöll sig i väst.

Musiken återkommande tema

Musiken och intresset för musik återkommer ständigt på skivorna. Det gäller såväl språkmiljö som ämnesval. Vi hör det redan på första plattan i Begagnad elgitarr och Batterist sökes till dans- och poporkester (1965), men också på senare produktioner som På sååå sätt! (1994) där durspel och dragspel bildar samtalsämne.

På skivan Blåser i luren (1979) är Kalle Sändare utrustad med en saxofon när han talar i telefonen.

Temaplattorna är vanliga, särskilt under 60- och 70-talet då Rune Öfwerman var producent. Lejonklösa är ett exempel med sina kändisar. På Kalle Sändares Julbestyr är det grisar och granar som gäller. Väggen é klar, Trollkarlen El Zou Zous öden & äventyr, Kalle Sändare blåser i luren, Sändarresan är andra exempel på temaskivor.

Uppträdde live

1970-talet var ett decennium då Carl-Axel Thernberg slog igenom för en bredare publik och flera av skivorna sålde bra. På 80-talet blev det glesare mellan skivorna. Thernberg lämnade skivbolaget Sonet och gjorde några plattor för Mill Records och Boss Music.

Men inaktiv var han inte. Tillsammans med artisten och publikdomptören Bertil Bertilson gjorde han flera framträdanden på Bacchi Wapen i Stockholm där han ringde telefonsamtal live inför publik. Några av de samtalen finns dokumenterade på skivan Heta Linjen (1984).

Carl-Axel Thernberg har även framträtt i andra sammanhang. Han har gjort mängder med inspelningar för företag och föreningar, agerat presentatör under jazzkonserter, refererat flygplansuppvisningar och mycket annat.

Han har även deltagit i TV-program, till exempel Hvar fjortonde dag med Ulf Thorén, Prat i kvadrat på 80-talet och i det egna programmet Lättlurat (1990), där han skojar med folk inför dold kamera.

Under 2006 medverkade han i P3-programmet Äntligen Tisdag där han framträdde som uppslagsrik och nostalgisk talesman för Tisdagspartiet.

Men åter till skivorna. På plattan På sååå sätt! (1994) återknyter han till ursprunget på flera sätt. Här finns samtal där intresset för musik, särskilt dragspelsmusik, får sitt komiska utrymme. Uppsluppenheten, improvisationerna och det avspända tonläget gör skivan till en karaktäristisk platta.

Driver med new age

De senast utgivna skivorna med nyinspelat material är Idag är det sol! och Meditationens a och o från 1997. Den senare är med sin drift med västerländsk new age något så ovanligt som en temaplatta med viss samhälls- eller kulturkritik.

Några spår på de senaste skivorna ingår absolut i den klassiska genren. På samtalet Vi spinner spann från Idag är det sol! hör vi Kalle Sändare på en välkänd distans: vänlig, forcerande och otyglat tvärsäker.

På samlingsplattan Klassiska spår (2007) återfinns en ny pärla. Det är samtalet Klaus von Hamlet flyger och far, tidigare outgiven och inspelad i samband med skivan Slaget vid Halden (1979).

Men det finns ännu mer. I den rika kulturskatt av material som Gris- och Skridskoföreningen förvaltar finns hundratals med tidigare outgivna samtal. Flera av dem tillhör definitivt rariteterna i Carl-Axel Thernbergs produktion. Vi rör oss fortfarande i outforskat land.

Att välja ut det bästa av Kalle Sändare är en delikat uppgift. Alla som lyssnat till honom har sina egna pärlor. Det finns många som hävdar att den ursprunglige Kalle Sändare, den som uppträder på första plattan, är oöverträffbar – att inget blev lika bra efter det.

Det ligger en sanning i det. Ska man ta sig vidare genom den rika humorskatt som hans skivor utgör måste man lyssna till den första plattan. Inte en gång utan många.

Improviserad jazz

Man behöver inte gilla jazz för att tycka om Kalle Sändare. Men gillar man jazz är sannolikheten stor att man skrattar.

Kalle Sändare är improviserad jazz, fast i talekonstens skepnad.

Lyssna till Kartonger till salu – ett mästerverk i konsten att förvirra utan att den andre tappar sugen.

Lyssna till Bikupor, Batterist sökes till dans- och poporkester, till Trädfällning m. m. – samtalen knyts ihop som de startade men där mellanspelet bara är en enda kakafoni av obegripligheter och missförstånd.

Har man gjort dessa lyssningar – ja, då känner man också igen grundmelodin som är Kalle Sändare, melodin som han utgår ifrån i allt han säger.

Den melodin tycktes liksom sitta i kroppen på honom.