”Folk är så lättlurade”
Han var inte ensam och han var kanske inte först. Men ingen komiker är mer förknippad med busringningar och absurd humor än Kalle Sändare.
Som artist på komikerbanan fanns han med i över 40 år. Han fick sitt genombrott 1965 och sen blev det ett 20-tal plattor. Utöver det har han medverkat i många TV- och radioprogram genom åren.
Carl-Axel Thernberg föddes på Landsvägsgatan i stadsdelen Haga i Göteborg 1931. Det var i Göteborg han växte upp och det var där han kom att ingå i generationen unga jazzmusiker på 50-talet, en miljö som banade väg för den humor som sen kommit att bli hans signum.
Innan han helt kom att verka som professionell busringare försörjde han sig som chaufför, skivförsäljare, linjearbetare på Televerket och förrådsarbetare.
Har myntat många uttryck
Alla som lyssnat på Kalle Sändare har sina personliga favorituttryck, uttryck som många gånger bitit sig fast i det egna språkbruket. ”Tack för vänligheten”, ”Hälsa dom andra”, ”På såå sätt” och andra formuleringar är numera klassiska i dessa sammanhang.
Men Kalle Sändare är inte bara ord och konstiga uttal. Först och sist handlar hans humor om missförståndets komik, om mänsklig kommunikation, om viljan att förstå och förklara för den andre. I den kampen känner vi alla igen oss och det är därför vi kan skratta gott åt hans samtal.
Hassan följde efter
Många har försökt att efterlikna honom och flera har lyckats på sitt sätt. Komikerna i radioprogrammet Hassan som sändes på 90-talet tillhör samma idétradition.
– Kalle Sändare är kung, säger till exempel Kristian Luuk.
Men medan Hassan och andra busringare ofta har en slutpoäng och en på förhand bestämd dramaturgi saknar Kalle Sändare allt vad struktur heter.
– Man kan aldrig veta vad den andre ska säga och därför går det inte att förbereda sig, säger han om sin egen teknik.
Inget bestämt på förhand
De konstiga orden, de obegripliga mellanspelen under samtalen – allt uppstår i mötet med den han talar med. Allt handlar om improvisation. Han vet hur han ska hålla sig för skratt.
– Det är bara att sluta lyssna, sa han.
Annars var han ganska lågmäld kring sin egen person och gärning. Han pratade ogärna om sig själv och kunde nästan bli generad av uppmärksamhten kring honom. Inom humorbranschen var han sedan tidigt en respekterad man.
– Ja, egendomligt nog är det så, sa han när saken kom på tal.
I ett avseende var han bestämd. Humor ska vara vänlig och inte rå.
– Jag slår aldrig under bältet, svär aldrig och skojar inte om sex.
En inblick i svenskens hem
Tusentals människor har blivit lurade av honom genom åren. Vilka är dom? De flesta av dem förblir anonyma röster, vilkas identitet bara vännerna till dem kan röja.
Men deras röster är likväl autentiska och just därför intressanta. Intressanta, inte bara för att vi kan skratta åt och med dem, utan för att de också tillsammans berättar något om det samhälle vi levt och lever i.
Genom att lyssna till Kalle Sändares skivor får vi en inblick i svenskarnas hem och på deras arbetsplatser. Det görs ingen skillnad på folk och folk: känd som okänd blir lurad, rik som fattig, man som kvinna. Den pratglade och självsäkre faller offer, den försynte och blyge likaså.
Vi hör småbarnsmamman som vill köpa ett staket runt villan, skivbolagsdirektören som erbjuds propellermössor, vi hör restaurangbiträden, svenskar, invandrare, arbetslösa människor, människor som söker ett extraknäck, pappan som hjälper sonen att sälja sin gitarr.
Telefonsamtalen från 1965 och till idag bildar därför ett slags etnologisk rundresa genom Sverige under fyra decennier.
”Folk är lättlurade överallt”
Många tycker nog att de första fyra plattorna är de bästa. Där är det huvudsakligen göteborgare och folk från västkusten som blir lurade. Och kanske är det i den miljön som Kalle Sändares humor lättast får fotfäste.
Men ändå inte. Att vissa landsändar skulle lämpa sig bättre för hans humor, så att säga falla offer för den, det är i alla fall inget som upphovsmannen själv håller med om.
– Nej, det har jag inte tänkt på. Folk är nog lika lättlurade överallt, sa han.